Tål inte.

om det finns något jag inte tål så är det när människor tappar bort sig själva och blir en helt annan bara för att de byter miljö. Jag har några "vänner" som för en bra tid sedan har flyttat upp till Stockholm, "vänner" jag hade rätt bra kontakt med när jag bodde i Linköping. Men, när de har börjat hänga på stureplan lite, hamnat med på några vimmelbilder och insett att fotografen börjar känna igen dig och folk ditt namn, så tror man helt plötsligt att man är någon och det "gamla" folket betyder nu inte lika mycket som förut. Man är helt plötsligt inte lika cool att prata/hänga med och helt plötsligt så duger man inte alls. Att folk får storhetsvansinne är något jag verkligen skulle kunna spy utav. Jag hade oxå kunnat välja det där "livet" när jag flyttade upp hit, gått ut varje dag, blivit ett litet drinkluder och lärt känna massor med människor i hopp om att bli någonting. Matter of fact, så har jag redan levt det livet, känt folk och yrat omkring på stockholmsgator, men jag valde att gå vidare, valde att lämna mitt gamla liv och börja om på något nytt. Men, det var väl inte riktigt det jag ville komma fram till, folk får självklart leva det liv de vill, det är ingenting jag ska yttra mig om, men att folk byter personligheter, dialekter, och stöter bort sina gamla vänner för något så ytligt är för mig det absolut blondaste du kan göra. Då har man ingen aning om vem man är som människa om man inte kan vara sig själv.