Livet är bra märkligt. Hur saker och ting blir och utvecklar sig. Jag skulle kunna börja med att skriva, tänk om inte jag hade blivit född, eller tänk om jag hade blivit född till en helt annan, men det går ju inte, för då hade det inte varit jag. Och nu sitter jag ju här. Josefine. Jag existerar.
Jag är lycklig i min livsituation, saker håller på att förändras och jag växer som människa. Jag blir tryggare och mår bättre och bättre för varje dag som går. Jag har varit arg på en människa över saker som sedan länge är förbi. Jag har svårt för att släppa och sluta älta. Blir jag sviken glömmer jag det aldrig och läkningen tar tid. Lång tid. Men, jag har läkt och tiden är passé även om en gnutta rädsla alltid kommer att finnas så har jag lärt mig att bygga upp allt och starta om från noll. Det fanns en period då jag inte mådde speciellt bra och jag hade svårt att slappna av. Jag behövde komma till en brytningspunkt, en punkt där vi skulle börja om på ny kula och det har vi gjort. Och det var inte svårare än så, det var det som behövdes.
Jag är fruktansvärt glad att vi har gått igenom det vi gått igenom. Jag är glad för att det har gjort oss starkare, vi är varandra så sjukt nära att det är skrämmande ibland. Han kan min insida utantill och jag kan hans. Jag är så glad att jag åkte upp till Stockholm och hälsade på Emma den där söndagen, på min semester i september, 2009. Men, jag kan gå längre bak än så...
För... man skulle kunna leka med tanken och tänka;
Om inte pappa och mamma hade flyttat till småland, så hade pappa aldrig börjat jobba med asfalt, och om pappa inte hade gjort det så hade han aldrig träffat Micke, och då hade jag aldrig träffat Alex. Eller vänta, egentligen är det kanske snubben som tog min oskuld som jag ska tacka? För hade jag aldrig blivit tillsammans med honom, så hade jag aldrig lärt känna Vikingstadsfolket, vilket var där jag lärde känna Alex på nytt. Och om aldrig Fredrik och jag hade gjort slut så hade jag aldrig levt rövare på Linköpingsgator och varit singel i två år för att sedan träffa Mattias, som i sin tur kände Per, som jag oxå kände sedan lång tid tillbaka. Men hade Mattias aldrig känt Per, så hade jag aldrig träffat Emma, och hade jag inte varit otrogen mot Mattias, så tror jag inte att Emma och jag hade varit lika tajta, (vi växte av det och blev tajtare efter en viss tids uppehåll) vilket i sin tur betyder att Emma aldrig hade ringt mig och berättat att hon skulle träffa Alex, vilket i sin tur ledde till att hon flyttade upp till Stockholm, och om Alex aldrig hade flyttat upp till Stockholm och börjat jobba på 3 så hade han aldrig träffat Christer, och då hade Christer aldrig fixat in honom på Telenor, och då hade de aldrig lärt känna varandra. Men allt hänger egentligen på en liten liten detalj, tänk om Christer inte hade följt med ut. Tänk om han hade nekat Alex ännu en gång, för det gjorde han när Alex ringde och frågade om han var sugen. Han struntade i att svara i telefonen första gången han ringde, andra gången svarade han men han var tveksam. Minns att Alex stängde in sig på toan medans han pratade med Christer. Undrar vad han sa om mig till Christer då. Men tänk om han hade bangat. Då hade vi aldrig åkt till Grekland och då hade jag aldrig suttit här idag,
med mina fjärilar i magen <3
No comments:
Post a Comment