8/11/11

---

På ett sätt älskar jag att vara destruktiv, skriva djupa och känslomässiga texter, lyssna på hjärtsvidande låtar och måla ett känslokrig av tavlor. Men samtidigt hatar jag det för att det speglar på min världsbild, mitt beteende, hur jag mår, innerst inne och det skrämmer mig.


Jag är en sådan som tror på stjärntecken, ialf lite. Jag är vattuman och mina positiva egenskaper ska tydligen vara; Human, intellektuell, lojal, originell, självständig, uppfinningsrik, vänlig och ärlig. Medan mina negativa egenskaper är; Enveten, inåtvänd, känslokall, lösgjord och oförutsägbar. Jag ska tydligen tycka om att; Drömma och planera för framtiden, goda vänner, ha kul, slåss för sin sak och tänka på det förflutna. Vad jag inte ska tycka om är; Brutna löften, det vardagliga, idealism, imitationer och långvarig ensamhet.  

Det sägs att vattumannen har en stark och attraktiv personlighet, det finns två typer utav oss, antingen är man blyg, hemlighetsfull, känslig, stillsam och tålmodig. Eller så är man översvallande, livlig och exhibitionistisk. Jag tror jag hamnade någonstans mitt emellan.



I mycket av det som finns att läsa när man googlar känner jag igen mig i. Det tråkiga är dock att det mesta är de "negativa" sidorna och egenskaperna. Enveten, inåtvänd, gillar att tänka på det förflutna, brutna löften, känslokall osv. Det står att jag är duktig på texter, författarskap, poesi, fotografering och musik. Det står även att jag skulle kunna bli en bra underhållare, astronom eller naturvetare.

8-)

Ja, vem vet vart jag hamnar...


Vet att man inte ska ta sådant på för stort allvar, det gör jag heller inte, men jag tycker ändå att det är intressant, och någonstans borde det väl ändå finnas någon typ av koppling. Eller? Varför finns det annars stjärntecken?


Egentligen vet jag inte vad jag vill komma fram till, tomt och onödigt inlägg kanske, eller så vill jag nå fram och förändra mig själv, eller så är jag helt enkelt bara trött på allt, jävligt trött...





Vattumannen är ju trots allt, i ständigt behov av förändring....





 

No comments:

Post a Comment