Jag vill verkligen göra saker för MIN skull. Jag vill inte sitta här om fem år och säga "varför gjorde jag aldrig det där?" eller... "varför tog jag inte chansen?" När jag faktiskt hade den..
Jag flyttade ju förbövelen till Stockholm av två anledningar, eller nej, EN, för MIN skull. Jag var så jävla trött på gamla gråa Linköping, alltid samma visa, samma folk, det hände aldrig något nytt. När jag får det där "begäret" så kliar det i kroppen och jag gör något impulsivt - Jag drog. & nu sitter jag här, efter två år när det egentligen känns som om de var igår jag flyttade. Jag lever mitt "småstadsliv" i storstaden istället för att göra det jag faktiskt ville göra när jag kom upp hit. VAD FAN HÄNDE? Jag vet vad som hände, och jag skäms när jag säger det men jag kan inte låta bli; Hur hade mitt liv sett ut om jag varit singel? Om jag inte hade träffat C eller kanske träffat men inte fallit för honom. Vart hade jag varit? Vad hade jag gjort? Jag vet att man inte får tänka så, man blir knäpp av att tänka så, istället får jag tänka att allting händer av en anledning och se framåt, leva i nuet och göra det jag vill göra istället för att grubbla bakåt som jag har en stor tendens till att göra...
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att jag vill plugga journalistik, ni som har hängt med i alla mina 40 tusen bloggar VET att jag alltid har skrivit det.. alltid.. och det finns en utbildning, men det kostar, men vadådå? vem bryr sig? helt ärligt? Jag lever bara en gång, varför inte göra det jag faktiskt vill göra då? 87.000:- är inte hela världen. Kan jag köpa lägenhet för över 2 miljoner är väl förfan 87.000 ingenting om det är det här jag verkligen vill satsa på. Om jag tittar in i framtiden så är det de här jag ser. Jag ser mig som TV journalist och jag är stark och jag är snygg och jag är LYCKLIG!
Så Josefine, varför gör du det bara inte?
Jag flyttade ju förbövelen till Stockholm av två anledningar, eller nej, EN, för MIN skull. Jag var så jävla trött på gamla gråa Linköping, alltid samma visa, samma folk, det hände aldrig något nytt. När jag får det där "begäret" så kliar det i kroppen och jag gör något impulsivt - Jag drog. & nu sitter jag här, efter två år när det egentligen känns som om de var igår jag flyttade. Jag lever mitt "småstadsliv" i storstaden istället för att göra det jag faktiskt ville göra när jag kom upp hit. VAD FAN HÄNDE? Jag vet vad som hände, och jag skäms när jag säger det men jag kan inte låta bli; Hur hade mitt liv sett ut om jag varit singel? Om jag inte hade träffat C eller kanske träffat men inte fallit för honom. Vart hade jag varit? Vad hade jag gjort? Jag vet att man inte får tänka så, man blir knäpp av att tänka så, istället får jag tänka att allting händer av en anledning och se framåt, leva i nuet och göra det jag vill göra istället för att grubbla bakåt som jag har en stor tendens till att göra...
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att jag vill plugga journalistik, ni som har hängt med i alla mina 40 tusen bloggar VET att jag alltid har skrivit det.. alltid.. och det finns en utbildning, men det kostar, men vadådå? vem bryr sig? helt ärligt? Jag lever bara en gång, varför inte göra det jag faktiskt vill göra då? 87.000:- är inte hela världen. Kan jag köpa lägenhet för över 2 miljoner är väl förfan 87.000 ingenting om det är det här jag verkligen vill satsa på. Om jag tittar in i framtiden så är det de här jag ser. Jag ser mig som TV journalist och jag är stark och jag är snygg och jag är LYCKLIG!
Så Josefine, varför gör du det bara inte?
No comments:
Post a Comment