INGEN TITEL KAN BESKRIVA.

Jag skulle vilja skriva ett mils långt inlägg och berätta och beskriva hur jag känner. Mina känslor. Om hur allting började och hur vi känner inför det som komma skall. Förväntningar, förhoppningar, kärlek, nytt liv, ny värld. Men jag kan inte, orden räcker inte till. Jag kommer aldrig kunna beskriva känslan jag känner så att ni förstår hur lycklig jag är. Jag mår så bra, känner mig så harmonisk och jag vill inget annat än att tiden ska rulla på, fort fort fort, så att jag kan få se dig, hålla om dig och få ha dig hos mig, även om du är i mig och ska vara där i 23 veckor till, vem du nu är. Jag tycker hela den här tiden då du växer i min mage är så otroligt spännande. Att jag redan kan känna att du finns där inne, att du rör på dig. Att se att du blir större, att jag blir större, att jag hjälper dig att växa. Allting, är så ofattbart stort, så overkligt, så otroligt stort. Jag har blivit en annan tjej. Jag ska bli mamma. Och det här med att hormonerna styr och ställer, gör så att man vill "bygga bo", det stämmer, jag har blivit mer noggrann, det ska vara ordning och reda, jag vill göra om, förändra, inreda, styra och ställa. Jag vill göra det fint, för oss, för dig. Om två veckor får jag se dig igen, och förhoppningsvis sprattlar du lika mycket och mår bra precis som du gjorde sist jag såg dig. Jag kommer få veta vilket kön du har och du kommer att bli något ännu större för mig. Jag kan verkligen inte förklara. Orden räcker inte till. Jag kan inte säga mer än att jag älskar och jag kommer älska mer och mer för varje dag som går.