synd om mig.

I 12 dagar har jag legat till sängs, typ döende. Jag trodde att det skulle vara en lätt match att ta bort mina hemska kulor som jag haft i halsen i 23 år. Men det var det inte, för det första kändes det jobbigt att radera något som är jag. Något som tillhör mig, något som har symboliserat mig i 23 år, eller ialf från den dag då jag upptäckte dom. Mitt sätt att prata, mitt skratt, mitt dregel, mitt flummande. Varje litet ljud som har kommit ut ur min mun har varit pga dem. Jag tror inte det blir så värst stor skillnad. Jag låter fortfarande som jag men inte lika tjock, kanske kommer jag inte skratta likadant. Och det är synd, skrattet har alltid varit jag. Men det är gjort och det var värt det. Den andra orsaken är smärtan. FYFAN säger jag bara. Vilket jävla helvete jag har gått igenom. Det finns värre smärtor än dessa, jag vet men fy fan vad ont jag har haft. Jag har gått på STARKA STORA MÄNGDER smärtstillande. Diflokenak, Sjukt stark Alvedon och morfintabletter, trots detta har jag inte kunnat äta, knappt dricka. Jag har gått ner i vikt och börjat torka igen så min mens som jag fick blev istället för flytande, grötig. Jag har blivit förstoppad pga morfinet och bara bajsat en gång, då pga laxeringsmedel så det sprutade i arslet på mig och det lilla som fanns i min tarm kom ut. Jag har fortfarande ingen smak i munnen och kan fortfarande inte äta fast föda utan får istället äta flytande/passerad kost. Idag är det dag 12 och dag 10 skulle jag ha slutat med medicinen. Vilket jag inte har kunnat göra, smärtan är fortfarande för hög. På onsdag ska jag jobba och jag hoppas att jag kan föra ett ordentligt samtal utan att sluta pga att det gör för ont att prata.

Vad har jag sysselsatt mig med då? Absolut ingenting de första dagarna, att ligga nerdrogad är inget kul och jag har i stort sätt sovit i en hel vecka. Nu, de senaste dagarna har jag orkat gå upp ur sängen, orkat äta några skedar "mat" och kollat på en jäkla massa avsnitt av Greys Anatomy. Jag är fast! Jag har tjutit som en gris under varje avsnitt och undrar om man blir känsligare pga medicinen. Idag har jag fått tuppjuck och bakat hallonmuffins och kladdkaka, som jag inte kan äta då jag har ont, men mest pga att jag inte känner någon smak.

Mat är sjukt äckligt utan smak, man ska vara extremt tacksam över att man har sinnen. Hoppas mina smaklökar vaknar till liv så att jag kan få smaka på min kladdkaka innan den möglar bort.